POLITIK

2014-03-02

Fusk vart, när och hur.

För några dagar sedan kunde man läsa i SVT nyheter att bostadsförmedling fuskade med månads statistik angående arbetslösa. Detta för att visa mindre arbetslöshet. Jag tror att dem gjorde det för att inte skrämma folket. Går ekonomi bra i Sverige eller behövs sond statistik för att stimulera folket till konsumtion? Detta är fusk från statens sida. Man skulle tro att man lever i grekland!

Fusk från vanliga medborgare kan förekoma också och speciellt där man skulle tro att det var omöjligt. En person skapade ett program på internet som kunde ringa tusentals samtal per minut. Detta sålde han till dem som tävlade i melodi festivalen och ville vina och gå vidare. Så ärlig är omröstning i melodi festivalen. Lever vi i Sverige eller i Grekland?

 

 

2014-03-08

 av min bok `´EU Nationernas Slut`´

KVINNORS FRIGÖRELSE

Liksom många av er vet, så var Sovjetunionen först med att ge kvinnor aktivt medborgarskap och rätt att blanda sig i politiken, i och med att kvinnorna gick ut i industrin. Europeiska kvinnor hade inte några sådana rättigheter förrän i och med andra världskriget. I Grekland förvärvade kvinnorna rätten att rösta i val först 1958. Vad var det då som tvingade kvinnor till frigörelse? ”Kvinnokampen” säger feministerna. Jag önskar att det vore så att kvinnorna skulle vara vinnare, men tyvärr har de blivit förlorare i det kapitalistiska spelet. Som jag sa tidigare, så står de europeiska länderna under kapitalets kontroll och allt som sker inom ett land sker direkt eller indirekt för att gagna kapitalet och för att undvika att den allmänna opinionen blir negativ. Hur kapitalet kunde tvinga kvinnor ut på arbetsmarknaden är inte svårt att förstå om vi betraktar kapitalets pyramidstruktur. I toppen av pyramiden hittar vi kapitalet, som är chef. Under kapitalet har vi sedan olika statliga befattningshavare, som exempelvis ett lands regering och olika organisationer. Längst ned, i botten av pyramiden, hittar vi slutligen själva ”personalstyrkan” i form av offentligt anställda och arbetare. Så följaktligen, om kapitalet vill genomföra en förändring på arbetskraftsnivå, då vänder det sig till regeringen som sedan verkställer det hela och saken är klar. Så var också fallet när det gällde kvinnornas förändrade situation. Man skulle kunna säga att regeringarna i västerländska länder hade en fantastisk uppfinningsrikedom när de, i och med bristen på personal som uppstod på grund av högkonjunkturen, lanserade propagandan för den så kallade befrielsen av kvinnor. Samtidigt gjordes vissa reformer som indirekt lurade kvinnorna att bli involverade i olika delar av produktionen. Sådana reformer var exempelvis att förenkla processen för skilsmässa, en reform som medförde att frånskilda som inte själva hade arbetat stod utan pension.  Sedan har vi den massiva utbyggnaden av förskolor där kvinnorna kunde lämna sina barn, vilket gav dem möjligheten att förvärvsarbeta. Allt detta, tillsammans med den feministiska rörelsen och vänsterns fortsatta kamp för jämställdhet mellan män och kvinnor, tvingade även de kvinnor som inte ville gå ut i arbete att ändå göra det. Så långt gick allt bra för kapitalet, som trodde att idén var idiotsäker. Kapitalet slog inte bara två flugor i samma smäll, utan många fler. Kvinnorna blev ekonomiskt oberoende och skilsmässa en ny erfarenhet och chans för dem att uppfylla det liv de drömt om, utan den äktenskapliga kontrollen. Några andra reformer gav kvinnor större rättigheter att få vårdnaden om barnen efter en eventuell skilsmässa. Och tillsammans med legaliseringen av abort och rätten att få barnbidrag även för utomäktenskapliga barn smulades familjen som institution för gott. Kapitalet har gjort så att kvinnor av idag ofta ser mannen som en motståndare och vill likställas med honom eller underkuva honom. Ord som jämställdhet mellan kvinnor och män och likhet inför lagen, som förespråkades av kommunismen, förvrängdes helt och blev istället till ett krig mellan män och kvinnor. Det groteska är, att bortsett från de kvinnor som blev förda bakom ljuset i och med kapitalets trick (och dem har jag i och för sig full förståelse för) så var det också många män som inte förstod någonting av det som hände. Eftersom männen inte längre hade samma självklara plats i familjen, och i förlängningen inte heller i samhället, så hade de svårt att anpassa sig till den snabba sociala förändringen. Männen var inte ensamma, kvinnorna hade också långsamt börjat inse att även de var förlorare i situationen. Männen anpassade sig inte för att de inte kunde, och inte för att de inte ville. Kvinnorna som tidigare hade haft ansvar för hem och barn, skulle nu också förvärvsarbeta med yrkesansvar och samtidigt fortfarande ha huvudansvar för hem och barn. De som arbetar med sociala frågor säger att det tar åtminstone två till tre generationer innan sociala förändringar absorberas av människor och när förändringar tillämpas så snabbt som de gjorde i detta fall så skapas problem, och även enorma sådana. Resultatet av den konflikt som uppstått mellan män och kvinnor har lett till att 40 % av hushållen idag i alla industrialiserade länder, för att inte säga de flesta hushåll, består av en person. Bra för kapitalet som slagit en fluga till, men varför? Jo, därför att ju fler hushåll som finns i ett land, desto större blir den inhemska konsumtionen av exempelvis spisar, kylskåp, tv etc. När ett lands industrier producerar sådana varor så förstår ni att den inre marknaden ökar i detta land och att vinsterna i industrin växer. Kvinnornas frigörelse har bland annat resulterat i att födelsetalen har minskat. Många kvinnor som väljer att inte föda barn skyller på den brist på förskoleplatser som har utvecklats. Och när man frågar dem varför de inte stannar hemma för att vårda och fostra sina barn så svarar de ”Kära ni, idag kan inte kvinnan sitta hemma eftersom ekonomin inte blir tillräcklig om enbart mannen arbetar”. Men när vi förkastar deras argument med det faktum att det finns många länder där människor klarar sig ekonomiskt på endast en lön så svarar de: ”Vi är inte vana vid ett sådant liv, vi lever i utvecklade västländer.” Sen finns det andra som åberopar korruptionen i dagens samhälle som en ursäkt för att inte föda barn. De säger att de inte vill att deras barn ska växa upp i ett sådant samhälle. Men vad är egentligen ett bra samhälle och vem kommer att bygga det? På den frågan kan ingen svara.

 

 

 

 

 

 

 

Från min bok:  ” EU NATIONERNAS SLUT ”

NÅGRA EKONOMISKA TERMER

I det här kapitlet ska jag försöka förklara några ekonomiska termer som formulerats under åren så att vanliga medborgare kan förstå.      

Statliga tillgångar finns i alla länder om inte deras politiker har sålt dem för att balansera sina budgetar. Allt som finns ovan och under jord är inte privat egendom, utan statligt ägt och betraktas som statliga tillgångar. Det kan vara allt som har med infrastruktur att göra, det kan vara naturtillgångar och det kan vara företag och industrier m.m.

Statsfinanser handlar om hur våra folkvalda ledare löser statens ekonomiska kostnader utan att behöva låna. Med statsfinanser avses allt som har att göra med statens förvärv och förvaltning av nödvändiga finansiella resurser i ett land. Den ena delen av statsfinanserna innehåller statsbudgeten, offentliga utgifter, den totala balansräkningen och kvitton. Den andra delen innehåller avyttringar av finansiella instrument som förvärvats för att möta behoven för en väl fungerande stat. Stark ekonomisk tillväxt får genomslag på statsfinanserna främst genom stigande skatteinkomster och genom att upplåningsbehovet minskar. Försäljning av statliga tillgångar ger också inkomster, men detta är inget att föredra. Som vi vet klarade grekerna aldrig att få denna ekvation att gå ihop och levde hela tiden på lånande pengar.

Budgeten är det största problemet för alla regeringar i hela världen. Den ger huvudvärk i varje bemärkelse, eftersom länder sällan klarar av att ha en balanserad budget. Detta gäller även länder med tunga industrier och starka ekonomier. En negativ budget innebär att kostnaderna bedöms bli högre än intäkterna och resultatet blir att staten behöver skära ner på sina utgifter eller låna för att få ekvationen att gå ihop. Politikerna vill inte kapa utgifterna helt, eftersom de då kommer att förlora väljare. Det enklaste som då återstår är att låna. Ett EU-land får inte ha ett budgetunderskott som är större än tre procent av BNP. För närvarande är det väldigt få EU-länder som klarar detta.

BNP (Bruttonationalprodukten) är värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land inom ett år. I BNP ingår också ekonomiska värden som producerats utomlands av privatpersoner eller företag och som sedan importerats till landet. Produktionen sträcker sig mellan allt ifrån produktion av flygplan till att man planterar potatis. Offentliga tjänster sträcker sig från ett möte i stadshuset till när du förvärvar ett personbevis. Många länder är stolta över att ha en årlig BNP-tillväxt. Grekland hade det också, men det betyder inte att landet blomstrade. Ett land kan ha stor produktion av tjänster med lånande pengar, eller ha import av sin produktion utomlands, som exempelvis de svenska företag som producerar i Kina och sedan importerar vinsten till Sverige. Detta behöver inte innebära att det finns arbeten och bra levnadsstandard i det landet, som många politiker i olika länder argumenterar för av praktiska skäl.

Inkomsten per capita är ett lands BNP dividerat med antalet medborgare. För många ses inkomsten per capita som den viktigaste indikatorn på ett lands prestanda och välstånd, men så är det inte. Inkomsten per capita har endast ett matematiskt värde. Jag för min del anser att inkomsten per capita inte är viktig när vi vill jämföra medborgarnas levnadsstandard. Först måste vi betänka att värdet av alla varor som produceras i ett land inte delas lika mellan alla invånare. Om ett företag har miljarder i vinst så delas inte vinsten mellan alla människor, eftersom den endast går till aktieägarna. Dessa aktieägare kan vara 200 till 300 och ända upp till många tusen. Därför återspeglar inte inkomsten per capita någon välfärd.

Konsumentprisindex är ett mått på kostnaden på basvaror i livet. Konsumentprisindex ger en bild av hur priserna på varor i ett land förändras från ett år till ett annat. Dessa förändringar mäts i procent och kallas inflation. Konsumentprisindex och inflationens storlek är de viktigaste faktorerna för att bedöma levnadsstandarden i ett land, eftersom båda direkt påverkar medborgarnas köpkraft.

Levnadsstandarden är ett mått på medborgarnas tillfredsställelse av sina materiella och andliga behov. Dessa behov kan förändras i takt med att ett samhälle utvecklas, vilket resulterar i en ständig förändring och anpassning av kvantitet och kvalitet gällande materiella varor och tjänster. De huvudsakliga faktorer som avgör levnadsstandarden för människor är följande:

Inkomsten, som inte bör avvika alltför mycket från landets genomsnittliga inkomst per capita, vilket dock inte är möjligt utifrån de skäl som angavs tidigare. Inkomsten påverkas mycket av arbetslöshet, prisindex och inflationen som samtliga påverkar medborgarnas köpkraft.

Utbildning och hur staten erbjuder den till sina medborgare, dvs. om den ges gratis och rättvist och utan social diskriminering.

Medicinsk vård och hur den tillhandahålls, dvs. om den ges gratis och rättvist och utan social diskriminering, om det finns lämplig infrastruktur och tillräckligt med personal och om man blir rättvist behandlad utan att behöva använda mutor.

Infrastruktur såsom vägar, hamnar, flygplatser, idrottsanläggningar, telekommunikation, elektricitet, vattenförsörjning, transport och utbyggnad av sociala förmåner som exempelvis tjänster från myndigheter, miljöskydd, säkerhet, jämställdhet, utbildning genom välutvecklade intellektuella och kulturella liv och framför allt respekt för mänskliga rättigheter.

 

Låt oss nu säga något om den mest ökända av de ekonomiska termerna, nämligen den offentliga skulden, som är ett lands totala skuld. Den offentliga skulden kan uppstå på olika nivåer, från regering, landsting och kommuner till statliga institutioner och statliga företag. Den offentliga skulden ökar när regeringar inte kan hantera statsbudgeten och tvingas låna för att täcka underskottet. Omvänt så sänks den när ett land har ett budgetöverskott, vilket Grekland aldrig har haft. Den offentliga skulden kan också sänkas genom utförsäljning av statlig egendom såsom många länder har gjort eller genom att regeringar lånar för att ge ut och sälja obligationer eller andra värdepapper.

En obligation är ett räntebärande skuldebrev som intygar att innehavaren har lånat ut pengar exempelvis till staten, en kommun eller ett större företag. Löptiden och det nominella värdet bestäms av utgivaren medan räntan bestäms av köparen. Räntan varierar beroende på löptiden, det nominella värdet, utgivarens ekonomiska ställning och den allmänna världsekonomin.  Obligationer är vanligen kupongobligationer, vilket innebär att de förutom det nominella belopp som utbetalas till ägaren vid löptidens slut även ger periodiska ränteutbetalningar, dvs. kuponger. Skulden är uppdelad i intern skuld om den som köpt obligationen bor i landet, och utlandsskuld om köparna/investerarna, eller hajarna som jag säger, bor utomlands. Att ta lån är inte alltid så dumt om pengarna används till investeringar som förbättrar landets konkurrenskraft och dess välfärd. Svårigheten är att veta när man ska säga nej, speciellt om man får låna obehindrat så som Grekland gjorde fram till 2010. När ett land vill låna pengar och utfärdar obligationer så gäller utgivarlandets lagar om det skulle uppstå en tvist mellan parterna. Det händer ibland att långivare kräver speciella garantier av utgivaren, beroende på utgivarens ekonomiska position. Det var det som hände i Grekland när landet tvingades att överföra sin nations suveränitet till det brittiska rättsväsendet för att låna pengar. Detta är början på en nations slut.

Derivatinstrument är ett samlingsnamn för olika typer av värdepapper. De vanligaste derivaten är optioner, terminer och swappar. Kännetecknande för finansiella derivat är att de är kopplade till händelser eller förutsättningar vid en specifik tidpunkt i framtiden, eller till en viss tidsperiod i framtiden. Värdet på ett derivatinstrument är i sin tur kopplat till värdet på en underliggande tillgång, exempelvis aktier, aktieindex, valutor, räntor, råvaror eller människors liv. Ett derivatinstrument involverar alltid två parter och utgör alltså ett slags kontrakt. Den ena parten köper rättigheten, medan den andra parten åtar sig skyldigheten att leva upp till avtalet i framtiden. Derivat handlas som regel på organiserade finansmarknader. Det som var en del av den befintliga krisen är de derivat som skapades på dunkla underliggande tillgångar.

Valutareserven är en stats reserver av guld och värdepapper i utländska valutor. Dess uppgift är att fungera som en buffert, en reserv att ta ur i dåliga tider. På så sätt ska man kunna göra ingrepp på valutamarknaden, exempelvis för att försvara värdet på landets valuta. Dessutom kan valutareserven användas för att ge krediter till banker som drabbats av likviditetsproblem, för att garantera det finansiella systemets stabilitet. Idag tvingar bankerna staterna att skänka krediter till dem genom att hota med att strypa valutaflödet till marknaden. Detta har hänt flera gånger i många länder och händer fortfarande. Jag kan inte låta bli att skriva om de tyska ”dödsobligationerna” för att döda de äldre! Konceptet är enkelt. Utgivaren valde en grupp människor mellan 72-85 år och samlade med deras samtycke in information om deras hälsa för att få ett vetenskapligt underlag för att beräkna hur länge de skulle leva och sedan spekulera kring när de skulle dö. Ju snabbare de dör, desto mer tjänar du. Med andra ord så var investerarens intresse att den gamle skulle dö så fort som möjligt! På det sättet föddes dödsobligationerna, den sista kategorin av de så kallade giftiga finansiella produkterna. Bakom dem finns inte några eländiga spekulanter eller några obskyra hedgefonder, utan den auktoritära och högt respekterade Deutsche Bank. Produkten kallades ”Kompass Life 3”. Och allmänhetens intresse var stort. Enligt Der Spiegel överstiger de pengar som hittills investerats i den här produkten 700 miljoner euro. Efter kritik från en investerare erkände medlaren på Deutsche Bank att denna finansiella produkt ”inte är lätt kompatibel med våra värderingar att respektera människans okränkbara värdighet”. Följaktligen kommer rättvisan att döma om produkten ska förbjudas eller inte. Men, problemet är att människors liv är en vara på marknaden som en av alla andra varor. Ännu mer oroande är, som i detta fall, att man spelar med äldre människor som insats, en grupp som numer är offer för växande nivåer av diskriminering. Det verkar som att de äldre inte längre behandlas som individer, utan som engångsprodukter. Man kan tycka att tyskarna borde vara lite mer försiktiga med tanke på att de för bara några decennier sedan ställde judar till förfogande för medicinska och politiska experiment. Idag anser kapitalet att det har rätt att styra över liv och död för de äldre. År 2004 fastställde EU-domstolen att respekten för nationell värdighet är en gräns som inte kan kränkas av privata ekonomiska initiativ. Men med den ekonomiska kris som vi upplever just nu, vet jag inte om detta beslut har något värde.

 

Namn

E-post

Ämne

Meddelande

 

 

 

 

Namn

E-post

Ämne

Meddelande